Premiär på Gymnaestradan - Mälarögymnasterna imponerade

En av de föreningar som medverkar för allra första gången på en Gymnaestrada är Mälarögymnasterna, och här berättar tre av deltagarna hur de tagit sig hit och vilka deras upplevelser är av det stora evenemanget. Dessutom ger de konkreta tips till andra föreningar som kanske funderar på att åka till nästa Gymnaestrada, den i Lissabon 2027. Efter bara några dagar i Amsterdam är Mälarögymnasterna helt övertygade om att de kommer att åka till Lissabon också!

Jessica Skogh är tidigare gymnast och sedan 2014, då föreningen bildades, verksamhetschef och tränare.
Junia Johansson är 12 år och gymnast i föreningen. Hon har gympat sedan fem års ålder.
Felix Wallblom är 17 år och både gymnast och tränare för trupp. Han har gympat sedan tre års ålder.

Det här är er första gång på Gymnaestradan. Hur har det varit – har era förväntningar infriats?
Junia: Det är verkligen jättekul här! Vi ställde programmet på vår första show som var helt fullsatt på läktarna. Det kändes fantastiskt!
Felix: Musiken funkade, bordet (till trampetten, reds. anm.) var lite för lågt, vilket var synd, det blev lite nerver. Men det gick bra!
Jessica: Det har varit mycket nerver kring hur allt ska funka och med bara 20 minuter på golvet så är det inte mycket tid över för fram och bortplock. Men det har gått över förväntan bra. Med en så stor grupp som 42 gymnaster är det viktigt att alla tar ansvar för helheten och hugger i där det behövs. Varenda unge högg tag, var på tå och bidrog till den fina helheten, det är en av sakerna jag är mest stolt över.

Hur många deltagare har ni med er hit?
Jessica: Hela gänget är 52 stycken varav 42 är gymnaster på scenen. Resten är ledare och föräldrar.

Hur kommer det sig att ni åker till Gymnaestradan nu?
Jessica: Vi är en ung förening som funnits sedan 2014 och till Gymnaestradan 2019 var vi inte redo. Jag tror man behöver mogna in i det här beslutet och vara väldigt välorganiserade när man väl bestämt sig. I takt med att våra gymnaster blir äldre behöver vi nya mål och därför föddes den här idén – för att få behålla ungdomarna så länge som möjligt. Det är även ett sätt att växa in i uppvisningsgymnastiken, som är otroligt värdefullt för oss.
Felix: Vi har förberett oss ett helt år. Det har gått snabbt och det har varit jättekul. Man har inte fattat att det var så här stort bara! Jag har utvecklats så mycket det här året. Både som individ och i grupp. Gymnaster från många olika lag som annars inte tränar med varandra, har tränat ihop.

Hur har ni planerat inför den här resan och hur har ni fått ihop pengar till allt?
Jessica: Vi bestämde i juni 2022 att vi skulle satsa på det här. Några av våra tränare har varit på gymnaestrador och berättat om det. Vi trodde att det kunde bidra till att skapa attraktiva träningar för ungdomarna. Så vi bjöd in till ett informationsmöte, och frågade vilka som var intresserade. Vi blev 42 deltagare, vilket är en fantastisk siffra för oss. Det har blivit väldigt många träningar och vi har varit strukturerade med upplägget. Det var lite svårt att veta om det var rätt sätt. Vi visste ju till exempel inte hur scenerna såg ut. Men nu, med facit i hand, är vi stolta över oss och att det blev en så bra process.
Junia: Vi har sålt en massa grejer för att få ihop pengar. Vi gymnaster har också varit delaktiga i idéprocessen och fått prova olika saker. Stå där och ta emot publikens jubel är så himla fint.
Jessica: Det är jättesvårt att få sponsorer, och även sökta pengar har vi fått avslag på. Så det är försäljning och egna pengar som ligger till grund för resan. Det skapar sammanhållning, men kräver en viss ekonomi hos familjerna för att kunna åka, och det känns tråkigt, men så är det.

Är det ungefär som ni tänkte er?
Felix: Jag trodde det skulle vara mindre – det är mycket större och mer välorganiserat än jag föreställde mig. Vid lunch till exempel, när 19 000 deltagare ska ha mat, är det inget strul alls. Och så är det mer intensivt än jag trodde. Det finns ingen slapptid, utan det är tidig start och sent slut varje dag.
Junia: På skolan där vi bor har vi träffat gymnaster från Finland, Spanien, Argentina och Sverige. En kul grej är att det finns en DJ utanför matsalen, så vi dansar jättemycket där på kvällarna. Vi har också fått i uppdrag av en tränare att ta selfies med folk från alla länder och jag har tagit jättemånga bilder, snart på 30 olika nationaliteter!
Felix: Jag har fått ihop dryga 21, haha.

Är det något alldeles extra ni varit med om?
Felix: Invigningen! Det var jättehäftigt att stå på stadion och se alla länder sitta med sina färger. Det känns inte som vi och dem – bara vi!
Jessica: Gympa-bubblan och alla spontana ”dance battles”!
Junia: FIG-galan!

Har ni några konkreta tips till andra föreningar i Sverige som tycker det här verkar kul och vill åka? Vad ska de tänka på om de vill åka till Lissabon 2027?
Junia: Att börja samla pengar tidigt.
Felix: Att alla ska göra sin del och dra sitt strå till stacken. Och att man lär känna varandra i föreningen, så man är bra vänner när man kommer hit. Och självklart vara stolt över det man gjort när man är här!
Jessica: Vi delar gärna med oss av hur vi gjorde, det är bara att höra av sig om man vill ha fler tips! Det blir en nytändning, man får inspiration och en energiboost för gympanerven! Jag kan verkligen rekommendera gymnaestradan varmt till alla – gör den här resan!

Om föreningen
Föreningen heter Mälarö Moves och de brukar säga att den har tre förnamn och gemensamt efternamn. Mälarögymnasterna är en av grenarna. Parkour och Dans är de båda andra.
”Alla är väldigt vänliga med varandra. När vårt lag är på tävlingar så säger vi gärna lycka till till andra lag.”

Text: Anna-Karin Widehammar
Foto: Filippo Tomasi